House rules

Det började en dag i våras när N kom hem från teknikmekkat norr om stan och meddelade att hon minsann fått en raise. Hon slog sig ner i soffan och yttrade de bevingade orden "bara så du vet så är du min bitch nu". Ur det jag trodde var ett jämställd förhållande kom nu regeln att vi städar varannan gång. "Man får fan ta sig tid" und so weiter, und so weiter. Så nu är det så. varannan vecka gäller. Det är väll ok. Nu skall det faktumet in, att jag vid tre (3) olika tillfällen, under diverse förhållande, under totti två år, levt utomlands, såväll som ung pöjk som ung man, pga av detta dära försvaret och därmed är fostrad inom en skola som gillar städning. Städar man så städar man. For real. Mina tvivel på rättvisan kom när N en dag glider in genom dörren med en splirrans damvippa i handen. Jojomän, den skulle hon ha när hon städade. Effektivitet, det vet man vad det är när man tjänar mest, hette det. Hmmf. OK.

Nu under hösten har jag i det tysta undersökt vad det innebär att vara någons bitch och jag har kommit fram till följande:

1. Om jag har ett par strumpor på golvet på min sida av sängen, och N har Umeås statsbibliotek på sin, är jag the bad guy.
2. Våra kritvita köksstolar är alltid rena när N städar. Ingen insats behövs.
3. Soffkuddarna är bara löstabara varannan vecka.
4. Kontroller till, och spel för, PS3´an som jag fick i 30-årspresent av kära N köttas lämpligen ner i närmsta låda. De är ju så fula...

Men jag är inte bitter...